Hovrätten underkände ett omsättningskrav på 50 gånger bonusen med stöd av 36 § avtalslagen. Det är den typen av dom som spelbolagens jurister läser två gånger. Inte för att beloppet var stort, utan för att domstolen gick förbi branschens egen standard och prövade villkoret mot allmänna avtalsrättsliga principer. För den som följer granskningen av bonusvillkor hos casino utan svensk licens är domen en markör: domstolarna rör sig snabbare än vägledningarna.
Vad hovrätten faktiskt prövade i bonusmålet
Kärnan i målet var inte omsättningskravets storlek i sig. Hovrätten fäste vikt vid att det inte tydligt framgick att bonusen var villkorad av en insättning. Spelaren hade uppfattat erbjudandet som ett gratiserbjudande, medan villkoren i efterhand knöt omsättningskravet till insatta medel. När villkorets innebörd inte gick att utläsa av marknadsföringen vid första speltillfället, ansåg domstolen att det var oskäligt att göra gällande fullt ut.
Det är en tillämpning av 36 § avtalslagen som ligger nära konsumentskyddet. Domstolen gör en helhetsbedömning av villkorets innebörd, hur det presenterades och vilken ställning parterna hade. Ett omsättningskrav på 50x är i sig inte automatiskt oskäligt, men kombinationen av otydlig presentation och ett högt krav tippade bedömningen. Spelaren slapp omsätta bonusen och kunde ta ut sina vinster.
Notera vad domen inte säger. Den ogiltigförklarar inte omsättningskrav som sådana, och den slår inte fast en nivå där kravet blir oskäligt. Den säger att villkoret måste gå att förstå innan spelaren accepterar det. Det är en lägre tröskel än vad många operatörer räknat med, och den tröskeln sitter i avtalsrätten, inte i spellagen.
Spelinspektionens vägledning räcker inte som måttstock
Spelinspektionen har i sin vägledning om bonusregler pekat på att bonusvillkor ska vara tydliga och att omsättningskrav ska framgå. Men vägledningen är just vägledning. Den binder inte domstolarna, och den prövar inte villkor mot 36 § avtalslagen. Hovrättens dom går längre: även ett villkor som formellt är redovisat kan falla om presentationen gör att spelaren rimligen inte förstår att bonusen är villkorad av insättning.
Här finns en praktisk skillnad mellan tillsyn och tvist. Spelinspektionen granskar marknadsföring och villkor i efterhand, ofta med sanktioner som påföljd. Domstolen prövar den enskilda spelarens fordran. Det betyder att ett villkor kan klara tillsynen men ändå underkännas i en tvist. För operatörer som listar Sverige som begränsat land i användarvillkoren, som Asino gör, blir den skillnaden särskilt relevant eftersom de svenska konsumenterna ändå kan hamna i svensk domstol.
Varför domen skärper granskningen av utländska operatörers villkor
Asino drivs av Hollycorn N.V., som är registrerat hos Antillephone på Curaçao. Sajten drivs tillsammans med Libergos Limited, och bolagsstrukturen är typisk för branschen: licens på Curaçao, support och marknadsföring från Cypern, spelare över hela världen. Asino saknar svensk licens från Spelinspektionen och är inte anslutet till Spelpaus, vilket framgår av https://asino-se.com/utan-svensk-licens/. Det gör att svenska myndigheter inte kan stänga av spelaren från sajten, och operatören omfattas inte av de svenska bonusreglerna.
Men avtalsrätten följer inte licensen. En svensk spelare som tecknar avtal med ett bolag på Curaçao kan få tvisten prövad i Sverige, och då gäller svensk rätt i de frågor som inte regleras av parternas val av lag. Domen visar att 36 § avtalslagen då blir ett reellt verktyg. Det spelar ingen roll att operatören saknar svensk licens, att bonusgränsen på 100 kronor togs bort 15 november 2021, eller att spellagen sedan 1 januari 2019 bara träffar licenshavare. Villkoret prövas ändå mot god sed och skälighet.
Det är här granskningen skärps. Tidigare har bonusvillkor hos casino utan svensk licens ofta bedömts utifrån branschpraxis och operatörens egna villkor. Domen flyttar fokus till hur villkoret kommunicerades. Ett omsättningskrav på 50x kan vara godtagbart om det presenteras tydligt vid registreringen. Samma krav kan falla om det göms i en villkorsbilaga som spelaren aldrig ser innan insättningen. Domstolen läser marknadsföringen, inte bara det finstilta.
För den som jämför operatörer är det värt att titta på hur bonusen presenteras, inte bara vad den kostar i omsättning. Framgår det att bonusen kräver insättning? Står omsättningskravet i samma ruta som erbjudandet, eller bara i de allmänna villkoren? Finns en insättningsgräns eller förlustgräns som spelaren själv kan sätta, eller saknas spelansvarsverktyg helt? Asino och liknande sajter står utanför Spelpaus och de svenska gränserna, så spelaren får ingen hjälp av det svenska systemet. Då blir villkorens tydlighet den enda faktiska spärren.
Penningtvättslagstiftningen och åldersgränsen på 18 år gäller förstås även utländska operatörer som riktar sig mot svenska kunder, men det är inte där skon klämmer i bonusmål. Det är avtalsrättens skälighetsprövning som avgör. Domen gör att domstolar granskar bonusvillkor strängare än Spelinspektionens vägledning föreskriver, och den strängare måttstocken gäller oavsett var operatören har sin spellicens.
Praktiskt innebär domen att den som tvistar om en bonus bör börja med marknadsföringen. Spara skärmbilder av erbjudandet, registreringsflödet och de villkor som visades innan insättningen. Argumentet är inte att omsättningskravet var högt, utan att det inte framgick att bonusen var villkorad av insättning. Det argumentet prövade hovrätten, och det höll. För operatörer är lärdomen densamma: tydlighet vid första speltillfället är billigare än en tvist i efterhand. Bonusgränser och bonusregler kan ändras, men 36 § avtalslagen står kvar.